Bånghammars Järnväg

Ramsbergs socken
Örebro län

BÅNGHAMMAR-KLOTENS JÄRNVÄG
Kortfattad historik

Bånghammar – Klotens järnväg anlades under år 1874 -1876 av dåvarande ägaren till Klotens Bruk, Klotens AB, som var ett engelskt bolag. Klotens AB såldes år 1899 till Domänverket.
Banan byggdes för att underlätta transporterna av i huvudsak järn från och malm till Klotens masugn (nedlagd 1910) och senare trävaror från sågen i Kloten (nedlagd 1939). På grund av de svåra terrängförhållanden blev banan en av de mest backiga och kurvrika i landet.
Stationshuset i Kloten innehöll lokaler för bruksrörelsen, samt expeditionslokal och väntsal.

klotgeta.gif (4366 bytes)

Trafiken minskade under 1920-talet och banan nedlades 1934. Numera går en allmän väg mellan Kloten-Kölsjön, och en lokalväg finns för turister mellan Kölsjön och Bånghammar.

Källa: Fd Klotens arkiv

TÅGET, TILL OCH FRÅN KLOTEN 1878-1934
En liten visa, skriven av en okänd författare
om järnvägen Kloten-Bånghammar.

KLOTGETA

Se här lita visa jag vill vissla ur mig
den handlar om Bånghammar- Klotbanas järnväg.
Och på denna järnvägen reste just jag,
E mesommarhelg när till Kloten jag var.

Jag köpte en åklapp, klev in i en låda, den kallas för vagn, men jag säger gunåda.
För den som försökte att resa sig rak, ja, han blev nog varse att där fanns ett tak.

I tjugo minuter stod stinsen och blåste,i pipa och fäkta med armar och flåste.
Till sist gick han fram till lokomotivet, där satt eldarn och förarn och spela tjugoett.

Sen satte tåget igång, ja, jag säger Gu bevares.
Vi for huller om buller, ja har om varares.
Men vi hade väl knappast rest en minut, förrn han ropa att kola var slut.

Ett hjälplokomotiv skicktes ut det förstår sig
med åbruten skorsten och kola bakpå sig.

Men när loket var kopplat och allting var klart
Då orka det helskotta inte å drat.

Konduktören befallde, stig av nu härjämte,
och skjut sen av attan varendaste en sen.
Och vi streta och sköt och till varandra vi sa;
På denna järnvägen åker en billigt och bra.

Och så kom vi till Kölsjön och då skulle vi stanna,
men de blåste det medvär, vi for iväg meddetsamma.
Låt det gå mens det går! skrek då en person.
Dom kan för i helskotta flytta station.

Men så kom vi till en backe och då var det stopp sen
och trötta det var vi varendaste en se.
Men te lycka i olycka tog det ett slut. För vi mötte en bonne som hade en stut.

Vi satte stuten för tåget och sen klev vi upp igen.
Och jädrar anåda vad det stack iväg sen.
Och lyckligt och väl kom vi till Bånghammar sta.
Fyra timmar för tidigt, men det var nästa dag.