Asharisk jättebergsbäver

Beskrivning:
Den ashariska jättebergsbävern (eller bara bergsbävern som den också kallas)
är en betydligt större kopia av sin kusin bävern.
Dess färg är vanligtvis gråbrun eller brunröd.
De riktigt stora exemplaren kan uppnå en vikt av 150 kg,
en mer normal vikt är ca 90 kg. Kroppen är grovt byggd och djurets hals är kort och tjock.
Svansen är platt, blåsvart och beklädd med fjäll.
Benen är korta och kraftiga och på bakfötterna syns simhud mellan tårna.
Hannen blir ca 100 cm lång (svansen inräknad) medan honan oftast blir något större (110-120 cm).
En hona föder en kull om tre till fem ungar per år.
Ungarna föds blinda - synförmågan utvecklas successivt och kan sägas vara fullgod efter ca tre månader.
Ungarna har svårt att skaffa egen föda och är därför beroende av modern under sina första månader.

Utbredning:
Bergsbävern är vanligast förekommande i norra Asharina,
speciellt i Tar-massivet väster om gruvstaden Rahls-Unbahr.
Den lever i och vid floder.
Av stockar, grenar, mossa och
jord bygger den kupolformade hyddor vid strandkanten med ingång under vattenytan.
För att undvika att ingången kommer över vattenytan bygger
jättebävern sinnrikt konstruerade dammar som reglerar vattenståndet.
Den fäller träd genom att snabbt och skickligt gnaga med sina mejselformiga framtänder runt stamroten.

Beteende:
Jättebergsbävern är något av en allätare och livnär sig på fisk från dammen och bark från lövträd.
Bergsbävern äter sällan kött eftersom den inte utvecklat något sinne för jakt, bortsett från fisket.
Bergsbävern saknar också den styrka och dödlighet som krävs för att nedlägga större byten och
den rörlighet och kvickhet som krävs för att fånga fåglar och småvilt.
Under vattnet kommer bergsbäverns färdigheter till sin rätt.
Den är en mycket skicklig simmare och har därför lätt för att fånga fisk.
Bävern är inte speciellt skygg av sig men skulle i normala fall aldrig attackera en människa
- trots sin storlek är den mycket sävlig.
Bergsbävern är främst aktiv nattetid.
Djuren lever i kolonier om fem eller fler individer.
Riktigt stora kolonier kan bygga jättelika dammar.
Bergsbävern ses oftast som ett skadedjur eftersom dess dammar skapar
översvämningar och hindrar timmerflottningen och framkomligheten på de mindre floderna.
Dessutom lämnar de bestående skador på träd - ibland hela skogspartier.
På grund av detta har ett par av de största handelshusen hyrt in band av
professionella jägare som systematiskt försöker utrota bergsbävern från vissa områden av Asharina.
Bergsbäverns numerär är dock vida överlägsen jägarnas,
som i dagsläget inte utgör något hot mot den ständigt växande stammen.

Asharisk jättebergsbäver

STY: 13 [3T6+3] SYN: 10 [3T6]
TÅL: 8 [2T6+1] HÖR: 12 [3T6+2]
RÖR: 13 [3T6+3] LUK: 13 [3T6+3]
PSY: (6) [ - ]
VIL: 13 [3T6+3] AGG: 10 - Ignorerar (Flyr)
Förflyttning: 10 m/runda, BF: 21 kg, UK: 5 rutor.
Chockvärde: 11,
Skadetålighet: 6 rutor.
VINIT: 5,
Insikt: 5.
Anfallsmanövrer (närstrid): Bett (10), ObH2T6+2, Bryt(-), SI (2/2). Svanssnärt (8), ObK1T6+2, Bryt(-), SI (1/1).
Försvarsmanövrer: Undvika (10).
Rustning: Generellt: [H2, K3, S2]. Päls [H2, K3, S2] Täcker alla områden.
Färdigheter: Simma (15), Stridsvana (5), Undvika (10). Språk: -

Bergsbäverjakt:

Bergsbäverjakt utgör huvudnäringen för många byar i närheten av Khazimbergen och Tar-massivet.
Handeln med pälsverk är högt utvecklad - de största marknaderna
finner man i nordliga städer som Rahls-Unbahr och Jarla.
Jättebergsbäverns skinn är mycket eftertraktat.
På den lokala marknaden kan ett skinn inbringa ca 10-20 silver,
medan man på andra ställen i Mundana (till exempel i det jargiska kejsardömet)
är beredda att betala långt mer för denna lyxvara.
Bergsbävern jagas inte bara för det vackra skinnets skull.
Bergsbäverkött är den viktigaste ingrediensen i asharisk korv -
bland annat i den högt uppskattade mirunkorven.
Mirunkorven är en delikatess som härstammar från Rahls-Unbahr.
Förutom köttet används mjuk bergsrot, getmjölk, vitlök, salt och diverse hemliga kryddor.
rätt tillagad blir korven salt och stark och ger dessutom lagom hårt tuggmotstånd.
Utöver köttet tar man även tillvara på de körtlar
som sitter mellan bergsbäverns könsorgan och analöppning.
Dessa körtlar innehåller ett rödfärgat, illaluktande sekret (bergsbävergäll),
vilket används av helare för att bota lindrigare sjukdomar.
Vanligast är att man torkar körtelpungarna i rök före det att man utvinner bergsbävergällen.
Gångskytte är den vanligaste formen av bergsbäverjakt.
Jägaren försöker då smyga sig så nära inpå villebrådet
som möjligt för att kunna avlossa en säker pil.
Gångskyttet ställer stora krav på jägaren.
Inte nog med att han måste vara en duktig skytt,
han måste även kunna röra sig tyst och hela tiden se till att villebrådet
håller sig i vindriktningen då bergsbävern har ett högt utvecklat luktsinne.
Jakt med spjut eller 'harpun' är relativt ovanlig men förekommer.
Jakt med fällor, exempelvis snaror, är något vanligare men inte särskilt effektiv.
Ofta är bergsbävern för kraftig för snaror och kan lätt komma
loss genom att använda sina vassa tänder till att gnaga.

Andra fiender:

Jättebergsbävern har andra fiender utöver jägarna.
En utsvulten björn kan mycket väl attackera en bergsbäverkoloni.
Så kan även band av jagande mörkerhundar.
Grottroll kan lätt få för sig att klubba bäver för att stilla sin kurrande mage och tiraker,
vättar och vulfen jagar bergsbäver för stammens/flockens överlevnad.
Jägare och rovdjur utgör dock inget större hot mot bergsbäverstammen.
Desto allvarligare är bristen på fisk i de nordligaste delarna av bergen.
Under vissa delar av året drar bäverkolonierna
österut för att få tag på lekande fiskar.
Ibland vandrar bergsbäverkolonierna rakt in i bebyggda
områden och blir sålunda ett lätt byte för traktens jägare.