Vi transporterades med Siljas färja – ett flytande hotell - från Stockholm till Helsingfors – fem MC och nio personer. Relativt billigt eftersom Rederiet ger rabatt till SMC-medlemmar. Tyvärr har inte Silja insett att MC ibland behöver förankras för att inte falla vid sjögång. De tillhandahåller inte några förankringslinor. Sådana finns dock att köpa i taxfri, visserligen avsedda för att bära ölbackar med, men likadana finns att köpa hos MC-handlare – där till ett högre pris.

I Helsingfors ösregnade det så frukost intogs på Palace Hotels veranda. Fr.v: Malin, Ari (Triumph) Inger, 
Carl-Erik (BMW), Rolf (HD), Kerstin, Lars (Triumph) samt Lena. Bakom kameran Kurth (BMW).

I regn fortsatte vi längst Finska viken. I Borgå upphörde regnet lagom för första kulturbesöket i J L Runebergs hem. Ett "måste" om man finns i trakten. Även gamla staden är värt besöket.

Nationalskalden Runebergs hem i Borgå är orört sedan hans död. En svensktalande guide berättade om skaldens liv. 
Carl-Erik, Lena, Kerstin, Ari, Lars och Inger.

Färden fortsatte längs Finska viken till finsk/ryska gränsen och så var vi inne i den finska delen av Karelen. Längs gränsen via Lappeenranta till Imatra. Vi kom dit lagom för att se när portarna öppnades vid kraftverket. Ett underbart skådespel till tonerna av Sibelius. Imatra blev också första övernattningen i ett sommarhotell. Ett billigt och bra alternativ som finns i de större städerna. Sommarhotellen är utrymda studentlägenheter där man för cirka 150 finska mark per person får en säng med sänglinne och handduk. Rent och snyggt. Tyvärr saknas oftast köksutrustning men vänliga hotellvärdar fixar även den detaljen.

Klockan 19 öppnas kraftverksportarna i Imatra. Ett fantastiskt skådespel till tonerna av Sibelius.

Efter en dagstur kan man unna sig en av finlands nationaldrycker – Lapin Kulta. 
Lars låter sig väl smaka.

Även dag två startade i regn men som upphörde efter ett par timmar. Innan vi lämnade Imatra besökte vi stadshotellet, numera Scandic hotell. Berömt eftersom det under finsk/ryska kriget var marskalk Mannerheims högkvarter. Kulturinslagen denna dag var två. Först ett besök på moderna museet i Retretti, någon mil från Savonlinna (Nyslott). Museet är insprängt tre våningar ner i berget. Längst ner finns även en fantasiskt konsertlokal – en plats för meditation när det inte är konsert.

Det andra kulturinslaget bestod i ett besök i Kerimäki kyrka. Även den någon mil från Savonlinna. Kyrkan, som blev färdig 1847, är den största träkyrkan i kristendomen och den största i Finland. Den rymmer totalt 5.000 personer varv 3.000 sittplatser. Som byggnadsverk är Kerimäki kyrka ett mirakel av sin tid, ett exempel på timmermanskonst. Kyrkan används numera endast under sommarhalvåret.

Lunch vid moderna museet Retretti.

Samlade framför världens största träkyrka i Kerimäki. Kerstin, Carl-Erik, Rolf, Inger, Lars, Lena, Ari och Malin.

Efter besöket i Kerimäki ställdes färden till Valamo kloster. Finska vägar är betydligt bättre än de svenska. Fin asfalt och inte lagningar och hål som i dagens svenska vägnät. Dock lyckades Lars hitta en grussträcka som förvandlats till lervälling efter några kraftiga regnskurar. Där uppvisade BMW-cyklarna en betydligt bättre väghållning än de två brittiska Triumph-cyklarna.

Valamo kloster är ett centrum för ortodoxt trosliv och kultur. Men klostret erbjuder även övernattning i Klosterhotellet eller i ett det opretentiösa Gästhärbärget. I det senare, med dusch och toalett i korridoren, kostar en "enkelcell" 110 mark. En middagsbuffé kostar 50 mark. Klostrets eget vin, som görs av frukter från de egna odlingarna, finns att köpa. Ingen höjdare men värt att pröva.

Vi startade morgonen med att besöka den ortodoxa mässan.

Detta är inte en av klostrets munkar utan Ari framför klosterkyrkan.

Några i gruppen samlade efter morgonens andliga spis. Lena, Rolf, Kurth, Malin, Kerstin och Ari.

Efter morgonmässa i Valamo kloster körde vi tillbaka för ett besök i (Savonlinna) Nyslott. Nyslott är mest berömt för sina operafestivaler under juli månad. Sak man besöka staden under juli måste rum bokas i mycket god tid. Inte ett rum fanns efter den vecka vi var där. Övernattning återigen i det utmärkta sommarhotellet Vuorinlinna. Dagen ägnades bl.a. till besök i borgen, kombinerad båt och middag i sjösystemet samt dans på lokal (Casino) på kvällen. Typisk finskt dansställe där det endast serverades öl till dansen.

Lena, Rolf och Carl-Erik framför borgen i Nyslott.

Lunchen intogs oftast i det fria. Termos med varmvatten till "campingkaffet" 
samt bröd, ost och skinka smakade utmärkt.

Efter besöket i Nyslott blev det en lång transportsträcka till Åbo. Ari och Malin lämnade gänget eftersom Ari skulle besöka sin bror i Björneborg. Carl-Erik och Kerstin skulle hem till broinvigning i Malmö och Lars och Inger hem till Lars "gastande" i Gotland runt. De fyra hade därför bokat plats på färjan från Åbo.

Två av många kaffepauser.

Ett något decimerat gäng samlades i Osnäs ( Kustavi väg 197 från Åbo) på förmiddagen för att åka hem till Sverige via Åland.

Lena och Rolf äter frukost i Osnäs i väntan på första färjan.

Vägen från finska fastlandet till Sverige via Åland är i sig en upplevelse. Från Osnäs går M/S Viggen till Långö på Brändö. Personer åker gratis men MC kostar 20 mark. Nästa färja går från Torsholma på södra delen av ön (cirka 2 mil). Ankomst- och avgångstid är avpassade för lugn körning på ön. Färjan (M/S Alfågeln) går, via ett antal bryggor på öarna, till Hummelvik på Vårdö. Resan tar cirka tre timmar och kostar 30 mark för MCn. Från Vårdö en femminuters färja från Prästö till "Åländska fastlandet".

Det finns en motsvarande sydlig rutt mellan Åland och Finland. Den går från Långnäs via Kökar, som är värt ett besök, till Galtby. Därifrån är det cirka 7 mil till Åbo.

Rast vid färjeläget i Torhamn i väntan på M/S Alfågeln.

På Åland övernattade vi en av de många stugbyar som finns. "Friggebodar" med plats för fyra personer. Enda nackdelen att de normalt inte tillhandahåller sänglinne. Vårt favoritställe ligger strax före Bomarsund, någon kilometer efter färjan från Prästö. Utmärkta stugor med tillgång till bastu och en utmärkt lite restaurang.

För att inte mista den dagliga dosen av kultur besökte vi en av Ålands vackraste kyrkor – Johannes Döparens kyrka i Sund. Där finns bl.a. ett imponerande triumfkrucifix som mäter 5,07 meter i höjd och kalkmålningar från 1200-talets slut. Därefter färd till Eckerö för en tvåtimmarsfärd till Grisslehamn i Roslagen. Kommer man i god tid till färjan är postmuseet i Eckerö värt ett besök.

Malin och Ari vid en av de många övernattningsstugor som finns på Åland.

Rolf packar HDn inför sista dagens resa till Grisslehamn via Eckerö.