SOF:s morkulleprojekt

SOF:s riktlinjer: Morkullan är en av vårt lands mest omdebatterade fågelarter. Bakgrunden till detta är den vår- och sommajakt som förekommit från och till under hela 1900-talet. Denna jakt strider mot såväl EU:s fågeldirektiv som de biologiska grundprinciper som bör gälla för all form av jakt.

Dragande morkullor 2000
Datum	Norra Utö	Södra Utö
15-20/4	3	4
20-21/5	3	5
17-18/6	3	5

Slutsatsen från Utötaxeringen återfinns längst ned på sidan.

Icke desto mindre arbetar Svenska Jägareförbundet för att få tillbaka sommarjakten. Man har gjort gemensam sak med andra jaktorganisationer inom EU och målet är att försvaga EU:s fågeldirektiv. Därför kan vi inte slå oss till ro i tron att sommarjakten en gång för alla är förbjuden i och med det senaste regeringsbeslutet. För att stå bättre rustade om och när det åter drar ihop sig till strid om morkullan, vill vi skaffa oss bättre kunskap om såväl tätheter som om spelets längd. I båda frågorna går meningarna starkt isär. Det finns en betydande differans mellan våra och jägarnas uppskattningar av det svenska beståndet. Likaså skiljer sig våra uppfattningar när det gäller varför många hanar fortsätter att spelflyga långt in på sommaren.

Projektet går ut på att en gång per månad under april-juni inventera en 3 km lång rutt under bästa morkulletid, d.v.s. i skymningen. Ruten bör vara så rak som möjligt (alltså inte utgå och sluta vid samma punkt). Den bör också sträcka sig genom för trakten normal skogsmark.
Rutten skall gås (alternativt kan man cykla långsamt). Alla observationer av morkullor noteras och inventeraren gör också en uppskattning av hur många individer det rör sig om.
Inventeringen skall helst genomföras mellan den 10 och 20 i varje månad. Inventeringsturerna bör om möjligt förläggas med 30 dagars mellanrum.

Genomförande på Utö: Helgerna 15-20/4, 20-21/5 och 17-18/6 genomfördes inventeringen längs två sträckor på Utö. Sträcka 1 utgick från Nasknäsudden och avslutades vid Spränga. Sträcka 2 startade vid Korsby och slutade vid Ålöbron.

Slutsatser gällande Utö: Längs inventeringsrutten noterades 7-8 dragande hanar. Därtill förekommer fler men då dessa hanars revir inte tangerar rutten har dessa inte noterats. Ytterligare minst 3 regelbundet dragande hanar finns på ön. Således får antalet uppskattas till minst 11 men antagligen uppgår antalet spelande hanar till cirka 16.