Pages under progress! Please suggest links!

Advertising Place to Let

A Virtual History of Architecture

THE CHRONOLOGY OF ARCHITECTURAL
THEORIA, PRAXIS AND POIESIS
IN

EUROPE

1700 - 1799


Introduktion på svenska

Octavian Ciupitu:

ROKOKOARKITEKTUREN

Epokens analys och syntes
Ett kompendium

ALLMÄNT

-Rokokon frambringade inte någon egen enhetlig estetisk teori.
-Den fick inte heller något eget namn. Namnet "rokoko" användes först av dess belackare, som i nedsättande bemärkelse förvanskade termen "rocaille" = hopfogade stenar, snäckor och lera, vilket syftade på periodens viktigaste dekorationselement.
-Gränsdragningen för rokokon görs med smaktermer: man framhäver hur rokokon eftersträvar gracen, elegansen, fulländningen, glädjen, leken - men även det bisarra, sällsamma, exotiska, pittoreska, tillgjorda, överdrivna.
-Rokokon använder ett formspråk som är snarlik barockens, men som är lätt och rörligt.
-Framställningssätet påminner om manierismen i Italien under 1500-talet: -Teaterns egna konstgrepp används, särskilt de scenografiska effekterna.
-Epoken kännetecknas av att de "underordnade" ämnesområdena dominerar över de "överordnade: -Överallt finns tendensen att skapa konst för konstens egen skull, konst för konnässörerna.
Ornamentet blir innehåll och det innehållsmässiga blir ren dekor = "l'Art pour l'Art", (konst för konstens egen skull), en inställning som uppträder hä för första gången i Europa.
-Slutet av 1600-talet kännetecknades av striderna mellan klassicister och modernister i Frankrike.
Modernisterna segrade vid 1700-talets början. -Konsthantverket värderas högt och har sin storhetstid under denna epok: möbler, speglar, vävda tapeter, porslin, silver.
-Idégivaren var Frankrike.
-De flesta och de mest betydande exemplen åstadkoms i de tyska länderna, åtminstone inom arkitekturen. Här dröjde sig rokokon kvar längre och nådde sin maximala höjdpunkt när nyklassicismen begynte i Paris.
-I sin helhet var rokokon en av höjdpunkterna i den europeiska konsten.

ARKITEKTUREN

Huvuddragen

-Rokokoarkitekturen uppkommer i Frankrike i början av 1700-talet som en reaktion mot Ludvig XIV:s högtidliga, rigurösa, av sin egen betydelse upptagna och ständigt poserande samhälle och dess konst med sträng värdighet.
-Man kände behov av intimitet, lätthet och bekvämlighet.
-Det som sker är en förskjutning av tyngdpunkt och intressen.
-Atkitekturen står i företeelsens centrum.
-Tidigare århundradens byggnader anklagas för att vara idémässigt lika och svulstiga; ändamålsenligheten i dessa byggnader ignorerades i strävan efter värdighet medan bekvämligheten försummades.
-I början av 1700-talet födds principen "la convenance" = ändamålsenligheten:

-Det existerar inte längre en bestämd och oföränderlig lag för skönhet; för att något ska betraktas som vackert krävs det att varje del stämmer överens med sitt ä:ndamål och att helheten följer en enda smakritning i en ständigt ny harmoni.
-Rokokon visade sig vara särdeles lämplig för "hôtels particuliers", d.v.s. Paris-aristokratins bostäder.
-Riktlinjerna för rokokoarkitekturen syftade till en påtaglig dock outtalad utsökthet, en "noble simplicité", genom en betonad ornamentik som kom att ersätta de traditionella arkitektoniska strukturerna; ett av rörelsens centrala motiv är just ett dekorativt motiv - det snäckliknande ornamentet "rocaille". -Förenklingen och förkärleken för dekor koncentreras till byggnadens struktur och omvandlar den.
-Byggnaderna articuleras för att bättre kunna motsvara sina bestämda verksamheter.
-Fasaderna undergår en utjämningsprocess; de arkitektoniska ordningarna, fristående kolonner framför eller halvkolonner infattade i väggen, frontoner, allt som skapar starka kontraster är förbjudet. -Fönstren förenklas: man överger de rättvink- liga infattningarna av fönster, eftersom man anser dem vara för stela, och väljer i stället fönster med rundbågar eller segmentbågar, avslutade med en enkel inramning av bågformen.
-Man inskränker användningen av monumentalskulpturer, utom för utsmyckning av trädgårdar.
-För att uppdela fasaderna sätter man in utsökta räfflingar i natursten, eller konstgjord sten om fasaden är putsad.
-De enda utsprång som bevaras är kornischens voluter/konsoler och balkongernas balustrader; dessa är behandlade med överdriven lätthet, dock framträder de markant mot den i övrigt släta väggen.
-Byggnadens proportioner förändras: låga tak och våningar (oftast två stycken) av samma eller nästan samma höjd blir vanligt.
-I interiören försvinner de arkitektoniska ordningarna eller används bara i representationsbyggnader som typiska element i hovarkitekturen, där de blir symboler för "värdighet" och "konvenans". -Indelningen av väggen skapar man nu genom "panneaux" = pannåer, d.v.s. rekangulära väggfält inramade av mjukt sllingrande randornament.
I dessa väggfält fogas dörrar och fönster in på ett harmoniskt sätt, liksom också insväng- ningar och utbuktningar av skilda slag som öppna spisar och alkover.
Interiören får en synnerligen rik utsmyckning, medan ornamentiken alltmer försvinner från fasaden.
De dekorativa mönstren breder ut sig likt spindelväv i interiörerna. -Ett definitivt oberoende mellan exteriör och interiör uppstår till följd av den nya epokens principer. Som förbindelselänk har de två strukturerna inte något annat än de talrika, vida ljusöppningarna som bryter igenom fasaden.
-Rokoko-ornamentikens viktigaste element är "rocaille", d.v.s. en dekoration som inspirerats av den erroderade stenen och snäckan och med vilka man redan under 1600-talet dekorerade sina konstgjorda grottor och trädgårdar.
De motiv som används är få: Men rokoko-konstnärerna kunde ur dem utvinna oräkneliga variationer i en ändlös kombinationsrikedom.
-De olika aspekterna på rummet, alltifrån generella drag till enskildheter, förenas i ornamentiken.
Ett av rokokons mest karakteristiska drag är användningen av de former som skapats med hjälp av dessa motiv på alla plan, alltifrån detaljornamentik och utsmyckning till den arkitektoniska helheten.
-Man föredrar s.k. franska fönster (stora parfönsterdörrar utan mittpost som når ner till golvet och kan användas som dörr) med slanka dimensioner: således släptes det in mycket mer ljus än tidigare och samtidigt undviker man att fönstret framstår som ett hål i väggen.
Ljusförhållandet ger full rättvisa åt det praktfulla parkettgolvet (= "parquet"), som nu blir obligatoriskt.
De döda obelysta zonerna, som rokokon fasade för, försvinner.
-Det klara ljusflödet belyser interiörens vita väggar.
Först användes varmt vita färgtoner, senare kallt vita.
Till detta fogas milda skiftningar av pastellfärger i en alltid dämpat färgarrangemang.
Senare under rokokon ersätter man det vita med andra färgnuanser, alltid i mycket svaga och lätta toner: ljusblått, ljust gult, svagt rosa.
Guld och silver förekommer sparsamt för att framhäva utsmyckning och reliefer.
-Speglar blir en huvudkomponent i varje inredning, för att mångdubbla och reflektera ljuset. -Epoken domineras av en allmän smak för det lysande och skimrande i en strålande prakt: -Rumsbelysningen åstadkoms av vaxljus, som gav ett mjukt och varmt sken och var placerade så att de inte skulle blända eller framkalla skuggkontraster i ansiktena på dem som visstades i rummet.
Interiörerna lystes upp av: -Rokokons mest utmärkande drag är: -Rokokons inredare avsvär sig entydiga och generella regler och bemödar sig att skapa för varje tillfälle, utgående från en unik smak, harmonisk i minsta detalj.
Detaljerna, beståndsdelarna gäller för en enda helhet eller omgivning; infogade i en annan omgivning skulle helheten gå förlorad.
-Detaljerna är alltid lätta, rokokon tycker inte om hotande inslag.
-I taket föredrar man lätta färgfält, som ger intryck av ett stort tält utspänt över rummet.
-Vad väggarna beträffar, koncentrerar man sig på utsmyckningen med målningar i: -Pannåernas inre delar utnyttjas för: -Möblerna är utförda på ett harmoniskt sätt och förstärker interiörens stilistiska färg- och ljussamspel, allt ifrån den öppna spisen till böckernaas pärmar i biblioteket. Möblerna skapas med elegant svängda konturer, inläggningar av dyrbara träslag och en häpnadsväckande variationsrikedom som svarar mot tidsskedets krav på komfort: Möblerna placerades efter infall hos husets invånare. -Utöver interiör och exteriör finns den kultiverade naturomgivningen: trädgården.
"Konsten ska vara underställd naturen" blir den nya principen; med natur avses det av människor skapade helhetsintrycket av växtligheten och med konst menas de arkitektoniska elementen trappor, ramper, statyer;
grönskan, särskilt gräsmattorna, är förhä:rskande.
Kulturskolor i olika länder
-Frankrike -Italien -England

-Spanien

-De tyska länderna

BIBLIOGRAFI

i urval:

© 1996-2000 Octavian Ciupitu. All images and text are for private study purposes only. Under no circumstances are they to be reproduced in any form without permission.
Made: February 20, 1996. Last modified: August 31, 2000.

Octavian CIUPITU (octavian.v.ciupitu@swipnet.se)

From here you may go to the following screens:

HOME SCREEN - THE CHRONOLOGY OF ARCHITECTURAL THEORIA, PRAXIS AND POIESIS IN EUROPE: 1700 - 1799 - A VIRTUAL HISTORY OF ARCHITECTURE