KORVGUBBEN
Det var en gång en man som bodde vid en väg och sålde varm korv. Han hörde illa och därför hade han ingen radio. Han såg inte så bra heller och därför läste han aldrig tidningar.
MEN HAN SÅLDE GOD KORV.
Och han satte upp skyltar vid landvägen som talade om hur bra den var. Han brukade stå vid vägkanten och ropa; "Köp en varm korv, herrn". Och folk köpte korv av honom.
Och han köpte mer korv från slaktaren och mer bröd från bagaren. Och han köpte en större spis till sitt korvstånd. Till slut kallade han hem sin son från universitetet för att hjälpa till. Men då hände något. Hans son sa; "Far, har du inte hört på radio? Har du inte läst tidningarna? Vi är på väg att få en svår depression. Läget i Europa är ruskigt. Och här hemma går allt åt skogen".
Då tänkte fadern: "Min pojke ligger vid universitetet, han läser tidningar och hör på radio, så han borde ju veta vad han talar om".
Sen skar han ner sina beställningar från slaktaren och bagaren. Och han tog ner skylten och brydde sig inte om att stå ute vid vägen och sälja varm korv. Och nästan meddetsamma sjönk hans korvförsäljning till noll. "Det hade du rätt i min pojke", sade fadern till sonen. Det är svår depression nu, det är det ingen tvekan om det".