Hem
Till
länksidan
HEMLAND: Jugoslavien
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Dalmatinerns härkomst är omtvistad. Det är emellertid klart att den härstammar från den grupp hundar, som är ursprunget till våra dagars stövare och fågelhundar. Rasen anses ha varit zigenarnas hund och sålunda spridd över stora delar av Europa. Den har bl a använts som vakthund, draghund, till jakt på småvilt och som stående fågelhund. Sedan början av 1700-talet har rasen utvecklats i Frankrike och främst i England och har där etablerat sig som vagnshund(coach dog). Dess uppgift vår att åtfölja de hästanspända ekipagen, antingen under bakhjulsaxeln, mellan hästarna under stången eller springande före, vid sidan av eller bakom ekipaget, samt därvid vakta ekipaget och dessutom utgöra ett dekorativt inslag i helhetsbilden. Dalmatinern skall vara synnerligen uthållig. Dess dekorativa teckning får aldrig tillmätas större betydelse än de anatomiska förutsättningar som skapar uthållighet. Den skall vara vänlig, vaksam och rörlig. Dalmatinern är särskilt disponerad för umgänge med hästar och den är en sportig och livlig sällskapshund.
HELHETSINTRYCK: Dalmatinern skall vara en kraftig, muskulös, rörlig och tillgänglig hund med ett gott uppträdande. Den skall vara proportionerligt byggd utan att vara grov och klumpig, förhållandevis snabb och synnerligen uthållig.
HUVUD: Huvudet skall vara tämligen långt. Skallen skall vara flat och förhållandevis bred över hjässan men ändå ädel. Stopet skall vara tydligt men inte överdrivet markerat. Huden över pannan skall vara fullkomligt slät. Nospartiet skall vara långt och kraftigt, aldrig snipigt. Läpparna skall vara torra och ligga tämligen stramt intill käkarna. Nosspegeln skall hos den svarttecknade varianten alltid vara svart, hos den levertecknade alltid brun.
ÖGON: ögonen, som skall sitta tämligen långt ifrån varandra, skall vara medelstora med runda ögonöppningar, klara och livliga med ett intelligent uttryck. ögonfärgen skall harmoniera med färgen på fläckarna, mörka (mörkt bruna) hos den svarttecknade varianten och bärnstensfärgade (ljust bruna) hos den levertecknade. ögonlockspigmentet skall vara komplett, svart hos den svarttecknade och leverbrunt hos den levertecknade.
ÖRON: öronen skall vara tunna och smidiga. De skall vara medelstora, ganska högt ansatta och bäras tätt intill huvudet. De skall vara förhållandevis breda vid basen och avsmalna mot spetsen, som skall vara avrundad. öronens teckning skall vara väl uppbruten, helst fläckig.
BETT: Komplett och regelbundet saxbett.
HALS: Halsen skall vara förhållandevis lång, vackert böjd, ädel och avsmalnande och helt utan halsskinn.
KROPP: Bröstet skall vara djupt och rymligt men får inte vara för brett, dock med väl välvda revben. Manken skall vara tydligt markerad och övergå i en kraftfull, stram rygg med kraftigt, muskulöst och något välvt ländparti.
FRAM- OCH BAKBEN: Skuldrorna skall vara måttligt sluttande, torra och muskulösa. Armbågarna skall sluta tätt intill kroppen. Frambenen skall framifrån sett vara absolut raka med kraftig benstomme och med svagt fjädrande mellanhand. Bakstället skall vara rundat, torrt och muskulöst med väl utvecklade underben, väl vinklade knäleder och med väl markerade hasor.
TASSAR: Tassarna skall vara runda och slutna (kattfot) med väl välvda tår och fasta, elastiska trampdynor. Klorna skall vara svarta eller vita hos den svarttecknade varianten, bruna eller vita hos den levertecknade.
SVANS: Svansen skall räcka ungefär till hasen, vara kraftig vid roten utan att verka grov och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får inte vara för lågt ansatt, inte heller för högt och skall bäras i svag båge uppåt, aldrig ringlad. På svansen är fläckar önskvärda.
RÖRELSER: Dalmatinern skall ha fria rörelser, flytande, kraftfulla och rytmiska med långa steg. Sedda bakifrån skall benen röra sig parallellt och baktassarna följa framtassarnas spår.
PÄLS: Pälsen skall vara kort, hård och tät, slät och glänsande.
FÄRG: Två färgvarianter tillåtes: vit med svarta fläckar och vit med leverbruna fläckar. Hos båda dessa färgvarianter skall grundfärgen vara rent vit. De svarta fläckarna skall vara rent svarta och de leverbruna rent leverbruna. Fläckarna skall inte flyta samman utan vara så runda som möjligt, skarpt. markerade och tydligt skilda från varandra. De får variera från 20 mm till 30 mm i storlek och skall vara så väl fördelade som möjigt. Fläckarna på benen skall vara mindre än de på kroppen. (Se även under huvud, ögon, öron, tassar och svans).
MANKHÖJD: Hundens helhetsintryck och proportioner är av avgörande betydelse. Idealmankhöjd för hanhund är 55-61 cm. Idealmankhöjd för tik är 50-58 cm.
FEL: Blaffa (eng. patch). En verklig blaffa är en massiv, skarpt avgränsad kompakt anhopning av svart eller leverbrunt, avsevärt större än någon av de övriga fläckarna på hunden. Flera fläckar, som är så närliggande varandra att de faktiskt flyter ihop kant vid kant, utgör ingen blaffa. Trefärgat (svarttecknat med leverbruna eller tanfärgade fläckar eller levertecknat med tanfärgade fläckar). Gultecknat. Orangetecknat. Blå ögon.
FCI 153b
SVENSKA KENNELKLUBBEN 1989-10-12