. Här skriver jag om saker som är BRA att veta om på förhand. Av egna dåliga erfarenheter har jag fått lära mig och vill gärna dela med mig här till dig som är nybliven valpägare så du slipper få det otroliga extraarbete som jag fått pga att jag inte visste om vissa saker... Lycka till!!!
| Familjen och rangen för hunden |
| Att klättra i rang - försöker hela livet |
| "Hotfullt" beteende mot andra hundar (gäller vid könsmognaden från ca 1 års ålder) |
Familjen och rangen för hunden:
Bara för att rangordningen är etablerad en gång är det inte alls självklart att hunden accepterar det för alltid. Hunden kommer alltid att testa om och om igen. Hur mycket och vilken styrka det blir på testerna beror på om hunden tränas regelbundet, hur stark dominans hunden utvecklar och självklart beror det även på vilken ras hunden är.
Detta gäller även med intränade förbud. Ett nej betyder inte alltid att hunden fattar det livet ut. Att testa sin förare hör till och är normalt då gäller det att uppträda konsekvent.
Personligen trodde jag i början av mitt hundägarskap att ovanstående var något jag behövde etablera EN gång, men har fått kunskap om att så ej är fallet. Skönt är det i alla fall att veta om det för då blir det enklare för mig att hantera.
Ett vanligt sätt för en hund att stiga i rang är att sätta igång aktiviteter. Ambrosius kommer ofta med sin tuggtrasa, boll eller något annat och försöker få igång oss till lek. Om man faller för detta anser hunden att han stigit i rang för det är ledaren som sätter igång - och avslutar - alla aktiviteter i gruppen...
Bättre att säga "nej" och istället ta upp leken själv en stund senare.
Ledarskapsövningar är bra att göra flera gånger varje dag: Husse/matte ska gå ut och in genom dörrar och grindar FÖRST till exempel. Sätt hunden och säg "stanna kvar" och gå in/ut. Säg sedan "varsågod" och låt hunden gå in/ut.
Det finns många fler övningar man kan göra dagligen för att framstå som en god ledare för sin hund - t.ex att aldrig BE hunden göra något. Har du sagt ett kommando är det viktigt att du håller på tills hunden gör rätt - envishet är en dygd här och ju fler gånger du "ser mellan fingrarna" desto mer problem får du vid könsmognaden som inträder slutligt vid ca ett års ålder (Vis av erfarenhet ber jag dig att följa mitt råd...).
"Hotfullt" beteende mot andra hundar
Anledningen att jag skriver detta är att DU som nybliven valpägare kanske kan slippa hamna i följande beskrivna situation som många hanhundsägare befinner sig i. Där man får anstränga sig till det yttersta och träna såååå mycket för att bryta ett felbeteende. DU får härmed chansen att förhindra att din hund ens BÖRJAR med detta felbeteende.... träna kontaktövningar ända från valpstadiet det är otroligt viktigt.
Om du börjar titta dig omkring kommer många tanter med sina "golvmoppsmodeller" och dom bär sig precis likadant åt - MEN en sån där liten hund tar inte vi människor på allvar pga storleken. Har man valt en hund, modell större, väcker det genast mer anstöt hos andra. MEN I HUNDARNARNAS VÄRLD BRYR MAN SIG INTE OM STORLEKEN PÅ HUNDEN. En väldigt liten hund KAN vara mer dominant än den största grand danois... och en liten hund kan utmana en stor hund lika mycket som tvärtom. En stor hund kan alltså känna ett stort hot från en pytteliten chihuahua och det är detta som de flesta människor inte förstår. Därför är det LIKA VIKTIGT att träna sin lilla hund till lydighet, kontakt med föraren osv.
Ca 17 -- 22 månaders ålder: PSYKISK MOGNAD: Dominansen blommar ut. Försiktig dressyr - Sista chansen att visa vem som ska bestämma/bestämmer!!!
Så står det bl.a under länken valpens utvecklingsstadier << (tryck här för att läsa mer).
När denna sista könsmognad inträder sprutar hormonerna i kroppen och hjärnan växer till. Hunden kan nu börja bete sig HELT annorlunda i vissa situationer. Till exempel är "hanhundsaggressivitet" mycket vanligt hos hanhundarna. Den tolererar INTE att vissa andra hanhundar ens finns inom dess synfält (om han får bestämma).
Nu gäller det att kväva detta felbeteende i sin linda - men INTE med fysiskt våld!!! utan konsekvens, envishet, insikt och rätt beteende.
I hundarnas värld går man aldrig nära en annan flock utan varje flock håller sig på sin kant (Hunden ser dig och din familj som sin flock). När vi nu har hundarna i vårt socialiserade samhälle utsätter vi dem ständigt för detta ONORMALA att vi ska frottera oss med andra flockar (på brukshundsklubben, på tävlingsbanor, på utställningar, vid kissepromenader möts vi och går närma förbi varandra osv.)
Hunden är OSÄKER på vad den andre kan tänkas göra och om jag som matte/husse uppträder osäkert bekräftar jag min egen hunds osäkerhet. Detta kan ta sig uttryck i att jag rycker, sliter i kopplet, fyar, ryter och bär mig allmänt "hysteriskt" åt.
Min hund uppfattar vagt att jag rycker i kopplet och ryter och tjoar.... men samtidigt är han 99% fokuserad på den där andre hunden.
MIN HUND UPPFATTAR SITUATIONEN SÅHÄR: "matte bär sig konstigt åt, hon tycker nog också att den där andre är läskig men hon står ju bakom mig hela tiden - hon är nog rädd för den där andre. Hmmm hon uppträder inte som min ledare så jag får väl fixa denna situationen då.... hon HEJAR JU PÅ MIG"
Och så gör hunden precis vad som är NORMALT för en hund - bättre att förekomma än att förekommas.... attack (visserligen bara så långt kopplet räcker... ajajajaj min arm och handled).
MATTE UPPFATTAR SITUATIONEN SÅHÄR: "Åh gud vad min hund blåser upp sig. Raggen står upp på ryggen och han drar och drar i kopplet. Han lyssnar inte på mig - jag har inte full kontroll över honom (förutom kopplet då förstås), bäst att gå åt andra hållet. Kan den andre hundägaren verkligen hålla i sin stooora hund - tänk om den andra hundägaren uppfattar oss som hemska - Varför lyssnar min hund inte på mig, nu blir jag arg, frustrerad, besviken och känner inte alls igen honom. Hur kan han förvandlas sådär på 2 sekunder??? Hur våååågar han att inte lyda MIG? Åh vad jobbigt detta är."
Om jag i DETTA LÄGET skulle drista mig till att ta tag i min hund, daska till den med kopplet eller på annat sätt göra något som upplevs som obehagligt så FÖRSTÄRKER jag min egen hunds obehag. Han TROR på fullt allvar att det onda kommer från den andra hunden (även om den andra hunden så är flera meter bort). Detta gäller om han tittar mot den andre - och i ett sådant här läge gör han ju det...
Det KAN hända att man blir "biten" i ett sådant läge. Om detta skulle hända så är det INTE mig hunden biter egentligen - det är "den där andre inkräktaren"..... TROR hunden alltså. Hunden är då så uppstressad (hormonerna) att han är blockerad.
Därför är det så viktigt att veta om sådana här saker från början så att man kan uppträda intelligent och förekomma sin hund - för har den väl fått hålla på och fjanta såhär varje gång man gått förbi ett annat ekipage så blir det som ett "inövat" beteende - VI MÄNNISKOR tycker detta är fel, hunden gör bara vad den av naturen är "programmerad för".
Det handlar alltså om att TRÄNA bort sådana felbeteenden så snart de dyker upp - inget att vänta på alltså. Det gäller att lära sig "läsa sin hund" kroppspråket talar nämligen om hur hunden kommer att reagera. Ibland går det fort (få sekunder) - men lär man sig detta så kan man AVBRYTA ett felbeteende i tid och då uppstår inte dessa obehagliga situationer. Har hunden väl fått stressa upp sig så finns inte mycket att göra just då - om man inte är mycket kunnig förstås. Abbe skulle inte drömma om att bete sig sådär om min instruktör går med kopplet.... Det beror alltså på mig som förare, jag måste ändra mitt beteende och då ändras även hundens.
Abbe och jag har ju en FANTASTISK instruktör som är expert på rottweilers så hon har nu lärt mig massor av sådana här saker och vi tränar och tränar och faktiskt så har Abbe och jag vid två tillfällen genomfört FINFINA träningar på brukshundsklubben där han haft kontakt med bara MIG istället för "bara vissa andra hanhundar". Denna träning vi genomgår nu är makalöst jobbig för mig (både fysiskt och psykiskt) men jag är nu hoppfull och ser stora resultat - men hade jag vetat sådana här saker INNAN valpköpet hade jag kunnat träna på ett annat sätt från början.
Allt jag har berättat om nu verkar ju logiskt och enkelt - men jag kan lova dig att i skrivande stund går det upp och ner. Vissa dagar går det jättebra, andra dagar får jag dra iväg med 50 kg hund (och då menar jag verkligen dra iväg med...). Inte behöver jag gå på gym i alla fall hahaha...
Detta är en jobbig erfarenhet som endast uppvägs med att han är UNDERBART duktig, snäll, lydig, lättlärd och gosig för övrigt - men jag kan förstå folk som inte orkar lägga den tid på att träna bort beteendet utan lämnar bort sin hund eller avlivar den när den uppnått könsmognadsåldern. Jag är dock helt övertygad om att jag kommer att komma tillrätta med detta beteende för jag är BEREDD att lägga den myckna tid på detta så att vi en dag tar oss ur denna jobbiga period och kan börja tävla.
n:
B
n:
B
n:
B