Abbe - tjuvjagaren 20/21 april 2001

Inatt hände något mådutro...

Jag hade varit på dammiddag och kom hem vid 12 på natten. Som jag brukar så gick Abbe och jag en liten nattrunda och vi höll oss här på vårt bostadsområde.

Plötsligt längre fram ser jag någon med svart jacka och hättan uppe stå och liksom spana åt höger/vänster. När han fick syn på oss for han in på parkeringen och jag hörde hur det pratades upprört.

Abbe och jag kom fram till parkeringen och såg att det var fullt av folk där som höll på med en liten vit bil. Två satt inuti bilen och "spanaren" stod bredvid... lite längre bort vid ingången till parkeringen stod två stycken med en hund och verkade hålla utkik åt det hållet.

Killarna trodde nog att Abbe och jag bara skulle passera förbi och fortsatte med vad de gjorde. Jag blev starkt misstänksam för vi har haft mycket inbrott i garage och bilar här på området på sistone.

Abbe och jag vek in på parkeringen och gick nära bilen. Då blev killarna väldigt nervösa och uppförde sig så stirrigt att jag blev helt säker på att det var något fuffens. Jag stannade till och frågade om dom hade problem. Killen vid förarsätet sa då att han brukade ha problem med sitt rattlås och trodde väl att jag skulle gå vidare - och det hade jag väl gjort om det inte var för att jag tyckte killarna såg alltför unga ut för att ha körkort.

Jag vet inte varför jag reagerade såhär egentligen men plötsligt så hade Abbe och jag gått fram till bilen så att jag klart och tydligt kunde se hur killarna såg ut. Jag kände inte igen någon av dem och då sa jag med tordönsstämma; "Och ni är HEEEELT säkra på att det är ER bil då!!". Jag stirrade killen i ögonen och såg att alla tre vek av med blicken.

Jag bara stod kvar och stirrade på dem samtidigt som jag kände en gnagande oro i maggropen. Abbe kände att läget var spänt och trippade lite och så kom ett litet morr från honom.... då fick killarna PLÖTSLIGT bråttom. De liksom gleeeeeed ut ur bilen och tog sin ryggsäck som var slängd vid sidan. Stängde dörrarna och gleeeeed ut bort mot de två som stod med sin hund.

Ingen sa någonting utan det märktes tydligt att de tyckte att Abbe var obehaglig.

Jag stod kvar en liten stund men så plötsligt slog det mig....... om jag skulle smyga efter dem och se var de bodde.

Abbe och jag smög en lång stund men sedan tappade vi bort dem. Jag var ju tvungen att hålla ett bra avstånd emellan oss så att de inte skulle märka att vi var efter dem för de vände sig om ideligen.

Åhhhh vad RETLIGT att vi tappade bort dom - det hade ju varit ett guldtillfälle att veta var någon av dem bodde och kunna säga det till Polisen.

Nåja, jag ringde Polisen och rapporterade när vi kom hem. Polisen skrattade lite åt min historia och sa att de skulle kontakta mig senare för en utförligare rapport.

Jag känner i alla fall igen en av killarna om jag ser dem igen och DÅ ska jag smyga på honom.

Ujujuj - VARFÖR hade jag inte mobilen med mig för då kunde jag ringt direkt. Typiskt alltså. Men jag tröstar mig med att bilen inte kördes därifrån i alla fall - och skadorna kanske inte blev så stora som de annars skulle blivit. Jag vet inte vems bilen är men det är ju någon här på området så det visar sig väl med tiden.