Svenska Rottweilerklubben, Svenska Kennelklubben och Svenska Brukshundsklubben.

Nu har det dock kommit till min kännedom att reglementet vid de olika klubbarna är ganska invecklat på vissa punkter. Klubbarna har gamla anor, och erkänner själva att regler angående tävlingar och annat inte har hängt med i samhällsutvecklingen och det är för detta jag vill motionera till eftertanke och förändring. Jag kommer här att ta upp specifika saker som verkligen berört mig och varit anledning till denna motion. Jag börjar med att åberopa vad som står på Svenska Rottweilerklubbens hemsida (http://www.rottweilerklubben.nu/justnu/skkinfo.htm):

Beslutet står också helt i linje med SKK/Avelskommitténs strävande att på sikt rensa i ett regelverk som under åren blivit allt mer komplext och ibland osammanhängande. Principen bör vara att ärftliga defekter och sjukdomar ska hanteras via det genetiska hälsoprogrammet och inte via t.ex. regler för tävlingsverksamhet."

Svenska Kennelklubben och Svenska Rottweilerklubben har att tillse att aveln i Sverige produceras av de bäst lämpade exemplaren för rasbeskrivningen. Så långt är allt gott och väl men båda klubbarna har även många medlemmar som inte ens är intresserade av avel, och än mindre håller på med det. Dessa medlemmar äger inte tillträde till klubbarnas aktiviteter fullt ut om deras hund lider av någon synlig eller osynlig åkomma som t.ex monorkism.

Jag önskar härmed att Svenska Rottweilerklubben ser över regelverket och uppdaterar det så att alla medlemmar äger rätt att kunna deltaga i alla tävlingar och därmed också förvärva alla eventuella titlar som förekommer.

Jag håller personligen med om att en hund som lider av kryptorkism ska och får inte avlas vidare på och för att detta inte ska ske ger jag som förslag att ordet kryptorkism eller lämplig förkortning skrives in i hundens stamtavla i samband med att höftledsröntgens resultat inskrives där.

Jag önskar samtidigt med detta att korningar, brukstävlingar och andra förekommande aktiviteter som inte har direkt med avel att göra öppnas för alla hundar, och att regler tas bort så att titlar kan erövras personligen av hunden.

T.ex får en kryptorkid/monorkid hund inte titeln korad eller brukschampion pga att där ingår exteriörbeskrivningar som måste uppfylla krav av minst en andraplacering på en utställning - vilket är omöjligt att uppnå eftersom hunden blir diskvalificerad direkt på en utställning. Jag ser ingen anledning till att exteriören ska bestämma om en hund är duktig på en bruksgren eller mentalt bra.

I England avlas på kryptorkida hundar och en del av våra svenska hundar har släktingar från detta land, har jag blivit upplyst om från Svenska Kennelklubben. Jag anser att man inte borde få lov att avla vidare på dessa grenar om det i Sverige finns sådana här regler. Nu när Sverige är med i EU ska man kanske se över hur reglementet för sådant ska gälla?

En hund som registrerats i Svenska Kennelklubben borde i rimlighetens namn betraktas som fullvärdig medlem på alla arrangemang som anordnas – annars borde den inte få bli registrerad. För om det endast är för aveln man arbetar borde heller inte hundägare med "defekta" hundar få medlemskap.

Personligen betyder det absolut ingenting att jag inte kan avla på min hund – det var aldrig tänkt ändå. MEN jag känner mig upprörd och ledsen över att tillåtas betala medlemsavgift, precis som en fullvärdig medlem, men inte ha tillträde till alla aktiviteter på lika villkor.

Det är också roligare att träna med sin hund om man vet att det finns ett stort mål att sträva efter. Om min hund skulle råka bli bäst på tex spårning och då inte kan få erövra den högsta titeln pga monorkism så är det orättvist.

Om det är så att nämnda klubbar/föreningar endast vill ha som mål att arbeta för de bästa avelsexemplaren så är det inte mer än rättvist att ni går ut med detta budskap klart och tydligt till medlemmarna, så att var och en då kan avgöra om denna klubb är något att vara kvar i eller ej - en "vanlig" medlem som inte har något intresse för avel eller valpförsäljning - eller råkar ha en hund med något skönhetsfel göre sig icke besvär i så fall.

Eller kanske ännu hellre; dessa föreningar kanske ska delas upp i olika grenar där avelsintresserade och uppfödare gör sina saker och alla vi andra vanliga, engagerade hundägare får hålla på med egna aktiviteter.

Kom ihåg att samhället och människorna har förändrats mycket på bara de senaste årtiondena. Militären existerar väl snart inte om politikerna får hålla på sin linje... däremot är det många människor som har sällskapshundar som intresse; blandrashund, hund med skönhetsfel spelar ju ingen roll - de förekommer i massor och jag anser att klubbarna/föreningarna borde verka för gemenskap, utbildning, aktiviteter för ALLA. Det viktigaste är väl inte vad man har för sorts hund.... det viktigaste är ju ATT man har hund och ATT man är engagerad och intresserad på ett seriöst sätt.

Tänk om ni missar just "de där" eldsjälarna som fixar och donar på klubbarna bara för att de råkade ha en blandrashund och därför inte kom med på valpkursen - och in i gemenskapen.... Detta är slöseri med eventuella resurser i ideella föreningar!!! Kanske dessa köper en renrasig hund nästa gång - men då undviker engagemang i klubbarna pga tidigare dåliga erfarenheter.

Vad är egentligen kvalitet? Det beror på vilket sätt man ser det på:

Kvalitet kan bland annat vara:

• den finaste hunden exteriört och mentalt - OM man ska avla, inte annars.
• en matte eller husse som vill lägga tid och energi i en förening (oavsett vad för sorts hund

hon/han har)

Genetiska fel kan tydligen "blomma ut" i andra, tredje hand eller ännu längre fram i generationerna.

Exempel: En tik får 7 valpar där 5 stk har fel av olika sorter men två stycken är helt utan synliga fel. Dessa två anses då som fina exemplar och kan avlas vidare på. MEN de är ju då bärare av de genetiska felen - som kan visa sig längre fram. Borde inte alla valpar i en kull vara helt felfria om det ska avlas vidare på grenen?

Min hund t.ex har fin stamtavla där jag kan se tre generationer tillbaka. Ingen av hundarna har något fel på höfterna till exempel - men efter röntgen av Ambrosius vid ett års ålder så har han fått domen måttlig dysplasi på vänster höft. Ingen av hans förfäder har haft problem med testiklarna men min hund är monorkid.

Kommer det från tikens eller hanens släktled? Hur långt tillbaka efter tre generationer ligger felet?

Slutfrågor efter mycket funderande blir: Kommer vi någonsin att kunna komma tillrätta med genetiska fel om man bara kan se tre generationer tillbaka på stamtavlorna? Borde det inte specificeras fler generationer på dessa papper - med upplysning även om syskonens status?

Ja, detta var min motion till Er - frågor, förslag och önskemål från en ganska nybliven hundägare och medlem, som kastat mig in i denna snåriga djungel av regelverk. Som avslutning vill jag dock säga att jag är mycket lycklig över min fine Ambrosius, som visat sig vara en fantastiskt snäll, trevlig, lättlärd, lydig och underbar hund som jag redan haft mycket glädje av och förhoppningsvis kommer att få många lyckliga år tillsammans med. Jag skulle aldrig vilja byta bort honom och för mig är han den bäste och finaste oavsett hur regelverken lyder.

Suzanne Svensson