Förebilden, den gustavianska spjälstolen från 1700-talet, var en högreståndsmöbel. Viss stilfördröjning gjorde att allmogen först i mitten av 1800-talet fick möjlighet att stifta närmare bekantskap med den här klassiska stoltypen, men när intresset väl väckts skapades sedan olika lokala modeller som spreds över landet.

Originalmodellen bevarades och gick i arv via två snickare till Eva Löfgren, som driver Snickeri Åsbergsstolen sedan 1978.

Åsbergsstolen konstrueras på samma sätt som tidigare av kvistfri furu. Den är tappad, limmad och narad - fyrkantig träplugg limmas i rundborrat hål. Varken skruvar eller spikar används.

En sägen berättar:
"Om en riktigt duktig spelman sitter på en Åsbergare och spelar så kan den börja dansa. . ."
Det kan minsann inte en stol som fogats samman med metall!

Åsbergsstolen har en väl tilltagen sits och en svängd rygg som lutar litet bakåt. Det gör den bekväm att sitta på. Dessutom är den lätt.

Grått var modefärgen i 1800-talets möbelmåleri och Åsbergama målades oftast grå med svart sits, en imitation av högreståndsstolens svarta lädersits.

Snickeri Åsbergsstolen levererar sina möbler i samråd med beställare och målare.
I snickeriet, som är en modern verkstad, tillverkas idag, förutom Åsbergsstolar, bord och en soffa efter stolarnas förebild. I sortimentet finns också leksaker och spel, samt notställ, fästmöskrin, rakspeglar m.m. i enlighet med äldre förlagor. Hantverksskickligheten är omvittnad.

Stolproduktionen ligger idag på omkring 100 stolar per år och levereras numrerade och signerade till beställarna. En exklusiv produkt, en stol som ska gå att ärva. Att den är långlivad vittnar historien: "Enna sätte å ta kol på en Åsbergare ä te å bränn upp 'en. Dä går ta mä fan int´ å slå sônt'en!" Så sa man då - och så säger man än, i Hälsingland.