Till NDU-sajtens startsida

Åter till förstasidan I Detta är NDU I Du och NDU I Artiklar
Forskning I Boktips I Om NDU-sajten I IANDS

Följande är informationsmaterial från Association for Near Death Studies (IANDS)
som NDU-sajten har översatt till svenska.

 Barns upplevelser av nära döden-tillstånd
(Se även Mönster för följder av nära döden-tillståndet


Här kan du läsa Svenska Dagbladets artikel om Lisa som hade en NDU när hon var 5 år.

Barn kan ha mycket tidiga NDU
Personer som har en nära döden-upplevelse (NDU) upphör att andas och saknar puls under i medeltal 10-15 minuter. Det är inte ovanligt att man hör tala om människor som varit "döda" i en timme eller mer; en del vaknar upp på bårhuset.
   Samma sak gäller för barn, som dessutom kan ha haft upplevelsen redan före födseln, under födseln eller precis efter att ha fötts. Sådana berättelser hos mycket små barn, när de lärt sig att tala, är ofta inte bara förvånansvärt meningsfulla och i detalj överensstämmande med verkligheten, utan kan också vara generande för föräldrar och medicinsk personal.

Fler barn än vuxna har upplevelsen
Uppskattningsvis en tredjedel av de vuxna som står öga mot öga med döden, nästan dör, eller dödförklaras och sedan vaknar till liv, har en nära döden-upplevelse. Men hos barn är denna siffra mycket högre, cirka 70 procent. Det har visat sig i doktor Melvin Morse banbrytande studier av barn.
  Detta tyder på att flertalet barn som hamnar i en nära döden-situation får en nära döden-upplevelse.

Barnens nära döden-upplevelser
Majoriteten av de unga har det som P. M. H Atwater (känd amerikansk NDU-forskare med inriktning på barns NDUer) kallar "den inledande upplevelsen".
  Den är alltid kort och består av ett till tre NDU-moment. Exempelvis ett kärleksfullt "ingenting", ett levande mörker, någon sorts "besök" eller ut ur kroppen-upplevelsen (UKU).
  Barn, även de mycket små, kan också uppleva komplexa episoder, från obehagliga och oroande scenarier till transcendenta (översinnliga). Sådana episoder rapporteras det dock mer sällan om.

Möten i en "annan värld"
Besöken är ofta från släktingar som barnet inte visste om förut. Exempelvis en farfar som dött innan barnet hade fötts, eller ett husdjur som dött tidigare eller andra typer av djur, religiösa gestalter (särskilt om barnet uppnått skolålder).
  Även levande personer kan dyka upp i dessa scenarier, men sällan under någon längre stund, och övergår i syner som är mer typiska för nära döden-tillståndet.
  Man kan förmoda att dessa har en välkomnande funktion som ska lugna barnet, eller svara mot barnets omedelbara behov, innan något mer sker i upplevelsen.

Frågar ut "änglarna"
När barn väl känner sig trygga i sin nya omgivning tvekar de inte att ställa utmanade frågor som "Är det verkligen så där du ser ut?" Flera berättelser talar om att änglar som får den frågan ögonblickligen övergår i ett starkt ljussken. (Troligen avser man här syner av änglar, eller att det man upplever uppfattas om en ängel, då IANDS knappast menar att slå fast att änglar existerar. Därmed inte sagt att de inte kan finnas, i någon slags bemärkelse. Men det är IANDS policy att inte tolka åt någotdera hållet. Översätt. Anm.)

"Leka med spöken"
Barn berättar om såväl "mörka" som "ljusa" upplevelser, och ibland berättar barn hur de "badat i ett mörkt ljus". En del beskriver detta mörker som "Mörkret som vet" och använder kärleksfulla ord för att beskriva hur trevligt det är, en livmoder-liknande plats full av trygghet och kärlek.
  Unga brukar faktiskt vara mycket specifika när de beskriver olika sorters ljus i de "världar" de besöker. Färglöst ljus, mörkt (nästan lila-svart) och olika sorters glödande gul-guld-vita ljus.
  Efter upplevelsen brukar den typiska upplevaren bland barn emellanåt fnissa med änglar, leka med spöken och uppleva eller få kännedom om framtiden. Något som försätter föräldrar i paniktillstånd... Men det som oroar dem kan dock ha en enkel förklaring: nära döden-tillståndet får våra "förmågor" att växa.

Slutet på upplevelsen har störst betydelse
Det största problemet för barnen är vilken känsla upplevelsen slutar med, alltså hur den slutade. Eftersom barn tenderar att ta saker personligt kan det vara en känslig sak. Till exempel, om barn har en känsla av att ha förlorat något (den sköna världen i upplevelsen t.ex.) kan de tolka det som att det var deras fel att "alla försvann och så får de skuldkänslor. Om de känner sig avvisade tolkas det som att de är "dåliga" och skam blir en följd. De kan känna sig svikna och därmed ovärdiga och övergivna.

Även positiva följder
De kan också känna acceptans, att det är okey att lämna "hemmet" (dvs. hemmet i den andra världen, inte hemmet i det vanliga livet) och därmed känna sig väl till mods. Glädje, att de varit värda ett förtroende vilket ger självkänsla. De kan känna sig älskade, speciella och genom det känna trygghet.
   För barn är känslor a och o. Hur upplevelsen slutar, och om de var redo för den att sluta eller inte, avgör hur de reagerar på hela upplevelsen.

Ett barn hörs inte lika mycket
Föräldrarnas reaktioner har också betydelse. Vuxna nära döden-upplevare kan åtminstone höja sin röst, eller göra somliga val. Men om ett barn säger något om sin upplevelse är risken stor att han eller hon blir ignorerad eller tystas ned.
  Därför är det många gånger vanligare att människor som har haft upplevelsen som barn glömmer det som hänt dem, än att vuxna upplevare glömmer. Den fulla effekten av upplevelsen märks oftast först när barnen blivit vuxna. Det är vanligt att minnet av nära döden-upplevelsen kommer spontant, till och med decennier senare, när man stöter på något som utlöser minnet.

Efteråt
En ung man som föredrar att kalla sig "Ett barn från Minnesota" kvävdes nästan till döds vid tre och ett halvt års ålder av en äldre bror. Så här säger han om att ha en nära döden-upplevelse som barn: "Barn reagerar annorlunda på nära-döden-episoder än vuxna eftersom barn har färre erfarenheter att jämföra upplevelsen med. För en vuxen är kanske en sådan upplevelse bara en av livets många upplevelser. Men för ett barn är upplevelsen hela dess värld, eller "allt som finns". Ett barn har svårare att dra en gräns mellan det som är evigt och det som hör jorden till. Detta påverkar allt som barnet tänker, säger och gör."

Hög risk för alkoholmissbruk och självmord
Barn upplever samma sorts eftereffekter som vuxna upplevare gör, men utan att ha samma valmöjligheter som vuxna. De har hittat "hem", men fick inte stanna där. Resultatet? Atwaters forskning visar att en tredjedel av de 277 upplevare som haft en NDU som barn tog till alkoholen som tröst inom fem till tio år efter upplevelsen. (Bland vuxna är frekvensen en av fem.)
   Över hälften av "barn-upplevarna" hade emellanåt allvarliga depressioner i vuxen ålder. (Något fler vuxna upplevare drabbas av depressioner)
   Faktiskt försökte 21 procent av barn-upplevarna ta sina liv inom tio år efter upplevelsen. (Vilket är oerhört många jämfört med endast fyra procent av vuxen-upplevarna).
   De som försökte återuppleva sina upplevelser med hjälp av droger misslyckades.

Vill sluta andas för att "komma tillbaka"
För vuxna har döden-upplevelsen effekten att man inte ser självmord som ett möjligt val. Detsamma kan alltså inte sägas om barn som haft NDUer. Barn ser inte självmord som något själv-destruktivt. Deras logik bygger på känsla. Så här kan de resonera: "Änglarna och de lysande ljusa försvann när jag började andas igen. Jag måste sluta andas så att de kommer tillbaka."
   Även om majoriteten av barnen lyckas förena upplevelsen med sina vardagsliv, så kan motsatsen inträffa. Värden som vuxna tar för givna kan vara helt meningslösa för barn.

Effekter av nära döden-upplevelsen
Barn som haft en NDU kan uppleva att de är vuxna fångade i barns kroppar. Deras inlärningsmönster förändras så att abstrakt tänkande (idéer) kommer före det konkreta (detaljer) istället för tvärtom. De resonerar plötsligt i breda uppfattningsbanor och måste lära sig att se detaljerna igen.
   Atwaters forskning visar att 84 procent av barnen blev mer kreativa och uppfinningsrika. 48 procent hade IQ på geninivå (81 procent av dessa var under 6 år gamla...) 93 procent drogs till och var framstående i ämnen som matematik, naturvetenskap och historia. De som hade bäst betyg i matematik var lika framgångsrika på musik. Eftersom hjärnans centra för matematik och musik ligger bredvid varandra verkar det som att båda områdena fungerar som en enhet.
   Hälften av barnen kunde komma ihåg sin födsel (oftast kunde mödrarna verifiera dessa minnen). En tredjedel hade minnen från före födseln (oftast från sjätte till sjunde månaden i livmodern, vilket är samtidigt som foster kan börja känna smärta).

Barnen kan förändras för livet
Det behövs mycket mer forskning inom detta område. Men dessa första resultat är tillräckliga för att sluta sig till att barn som haft nära döden-upplevelser inte är riktigt de samma som innan upplevelsen.
   De är nymodellerade, omstrukturerade och förfinade versioner av sina gamla jag. Det som fungerade för dem, och med dem, före NDUn fungerar sällan efter upplevelsen. Något som är mycket förvirrande för bland andra föräldrar och lärare.

Så här kan barn reagera efter en NDU
  • Förändrat sömnmönster. Sover inte "middag" som förr.
  • Mer rastlöshet.
  • Det är vanligt att återuppleva upplevelsen i drömmarna.
  • Det är normalt för ett barn som haft en nära döden-upplevelse att släppa bandet till föräldrarna. Barnet älskar fortfarande sina föräldrar, men kan bli mer frånvarande än förut.
  • De tenderar att mogna i ett snabbare tempo än innan upplevelsen.


Detta kan du tänka på som förälder till "NDU-barn"
  • Uppmana barnet att dela med sig av sina känslor. Lyssna på barnet.
  • Om barnet får nya intressen så utforska dessa tillsammans med barnet. Det kan återupprätta barn-förälderbandet.
  • Många barn får svårare att uttrycka sig och att umgås med andra. Träna genom dialoger med fråge- svarlekar, genom att berätta historier i en grupp, högläsning, tala i "låtsasmikrofoner".
  • Att rita och skriva blir enormt viktigt. Uppmana barnet att göra en bok om sin upplevelse, där barnet även tar med drömmar och känslor under de följande åren. Även föräldrarna kan föra dagbok och visa barnet när det blir större.
  • Barnet kan dra sig tillbaka och undvika kramar och annan närkontakt. Uppmuntra fysisk kontakt med hjälp av husdjur, växter, kakdeg och matskulpturer som modelleras för hand. Skratta mer. Le!
  • Var aktsam med långvarig utsatthet för sol och höga ljud. Var också försiktig med medicinering och doser. Barn-upplevare är känsligare än andra barn och kan få oväntade bieffekter.
  • Barnet kan bli intresserat av andlighet. Tillåt frågor, ibland utmanande, även om det andliga intresse verkar ta över allt annat.
       (IANDS informationsmaterial grundar sig på amerikanska barn som redan före upplevelserna ser kyrkobesök och bordsbön som något vanligt, då det religiösa ingår som en mer naturlig del i samhället i USA än i Sverige. Råden går troligen inte att jämföra med svenska förhållanden: "tillmötesgå barnets önskan att läsa mer bordsbön, vilja ha altare på sitt rum, gå i kyrkan mer" Översätt. anm.)

Böcker som kan vara till hjälp
Atwater, P. M. H., Lh.D. Children of the New Millennium. (Three Rivers Press)
Atwater, P. M. H., Lh.D. Subtext to Children of the New Millennium. (finns på webbsidan www.cinemind.com/atwater
Morse, Melvin, M.D. Closer to the Light. (Villard Books)
Ring, Kenneth, Ph.D. Lessons from the Light. (Insight Books).
Sutherland, Cherie, Ph.D. Reborn in the Light (Bantam Books).


URL:http://home.swipnet.se/NDU