Kim 

Ekmans foto Lennart Ekman

KM i Bruks 2002, 
Falu BK

Appell spår, Avesta BK den 14/9 2002
Segrade och blev uppflyttade till Lägre Spår.

Här, på den här sidan, har det ganska länge stått att jag är en busig och besvärlig rottweilerpojke.  Nu har jag sagt till min matte Eva att hon måste skriva om det här. Jag har faktiskt ändrat mig väldigt mycket och blivit en väldigt behaglig hund. Nåja - inte av egen kraft förstås. Matte har haft mig under en riktig specialbehandling de senaste två åren skall ni veta. Hon har jobbat oerhört mycket och intensivt för att få mig att förstå hur man skall uppföra sig i människornas värld och förresten också i djurens. Sakta men säkert har jag förstått vad det här livet egentligen går ut på. Jag har lärt mig att anfall inte är bästa försvar. Jag förstår (tror jag) att jag helt enkelt inte skall bry mig..... ! Min tillvaro har blivit mycket trevligare och lyckligare nu när jag mer och mer låter matte avgöra om jag behöver jaga upp mig (oss!?) eller inte. Än har hon inte visat tecken på att det behövs faktiskt, därför tycker jag att hon är en mycket bra ledare i min flock. Hon vet hur det ska va!! Det bästa är att nu får jag vara med henne nästan överallt - fast inte till hennes jobb. Där går gränsen, säger hon.  Och är det sa att jag skulle visa minsta lilla tecken på att återfalla och göra någon dumhet, får jag mig en vattendusch som heter duga - rakt mellan. Då är det ju bara att skaka av sig aggressionerna, titta snällt på henne, med ögon som ber om förlåtelse och vandra vidare som om ingenting har hänt. Matte blir i det ögonblicket väldigt stolt över mig och blir lugn och behaglig hon också.  Jag älskar henne! Tänk så bra det kan bli om man bara tänker sig för lite!?  

Tänk att träningen tillsamman med matte har blivit så mycket roligare nu när jag kan koncentrera mig på henne och det vi skall göra helt och hållet, i stället för att hålla stenkoll på vad som händer utanför appellplanen. Eller var vi nu är någonstans. Inte ens hemma kunde jag koncentrera mig förut. Måste ha koll på vägen ifall det dök upp en röd bil som jag måste jag bort. Va fånigt!!!! Varför just röda bilar?? Det är så att jag skäms lite grann. 
Matte tycker också att allt är roligare nu. Hon vet ju att jag är ganska kvick på att förstå vad hon menar egentligen och jag lär mig fort (om jag får skryta lite).
Det har gått så himla bra på sista tiden och nu skall ni få höra: 

VI VANN KM I BRUKS den 14/7 2002. 

Alltså - detta är så stort att jag nog inte fattar riktigt!! 
Men matte är lycklig må ni tro. Jag tror att den här segern betydde väldigt mycket för henne. Jag hjälpte henne att visa och bevisa att det, med en del envishet, går att rätta till en sån liten buse som jag. Och vad KUL det var. Vi hade jätteroligt - både i spåret (vad konstiga saker jag hittade där, förresten), under resten av första dagen, på kvällen (människorna är för roliga när dom leker!! ni skulle sett!) och dagen efter, när vi skulle visa upp våra färdigheter i lydnad på appellplanen. Himmel va kul och va bra det gick!! Fast det blev lite trassligt när matte skulle ta fram belöningen - min älskade boll fastnade i fickan och vi höll på att trassla in oss i varandra - men bollen SKULLE jag ha! 

Nu tränar vi vidare och ni skall se att nästa år blir jag säkert uppflyttad till Högre spår (nu stack jag allt ut hakan lite!)
Håll nu tummarna för mig så att matte och jag vinner många tävlingar! 

  Denna bild har Birgitta, Falu Scan & Bild tagit

Till slut vill matte att jag skall pussa på Birgitta, Siv och Annika som tack för att dom trott på mig och stöttat matte så bra under hela den här tiden.
Och då gör jag väl det: PUSS och TACK mina kära, kära vänner för all support!! 
Och tack Birgitta för att du säger åt mig om jag skäller för mycket när matte inte finns i närheten - du vet, jag glömmer mig ibland. Och tack för alla kexen jag får - dom är så goda!     
Kära nån - jag har ju en husse också!! Jag har ju alldeles glömt bort att han ju faktiskt har trott på mig hela tiden och nu är han  så himla stolt över mig för att jag visar alla att jag är duktig. Han skryter som bara den och det värmer ett litet rottishjärta när han gör det..        Kramar från Kim