Det blev några dagar i Auckland med god mat och sightsing. Innan vi lämnade Auckland hann vi med att se Assa Abloy komma in som första båt i Volvo Ocean Race.

Sedan drog vi iväg mot Taupo där vi badade i varma källor. Dagen efter körde vi via Wellington och Picton på Sydön till Kaikoura.

I Kaikoura skulle vi ut på valsafari, detta hade jag sett framemot. På morgonen fick vi reda på att det blåste för mycket, men senare på dagen skulle det kanske gå. Våran chaufför satt stopp för våran valsafari. Han ville vidare och hade inte någon lust att vänta här. Han stod inte högt i kurs för mig denna dag. Vi fortsatte till Christchurch.

Sky Tower, Auckland, häftigt!.

Våran tältcamping i närheten av Mt Cook.

Vi vandrar i Tekapo, mötte Japaner med lågskor och paraplyer. Målet med vandringen var en glaciärsjö. På kvällen åt vi grillad kyckling, korv och kotletter. Något gick fel med maten, en del kotletter var råa och några var svarta, men det var gott ändå.

Framme i Queenstown, som är en stad nästan bara för turister. Här finns allt man kan tänka sig att en turist vill göra.

Jag valde att börja med guldvaskning. Guldvaskning var roligt att pröva på, men efter att ha vaskat en halvtimme utan något resultat gav jag upp. Mina vänner som följt med mig hade blivit besatta av guldfeber, de hade hittat ett litet korn som blänkte (hade inte ens räckt till sockret till en Cappucino). Jag hittade också ett korn, men det var inget guld sa våran kvinnliga guide. Det var mer intressant att gå runt och se på alla gamla järnföremål som fanns på gården.

Att se fågeln Kiwi vore intressant och inte långt bort från våran kamping fanns en fågelpark. Kiwin är aktiv på natten, så därför hade de placerat fågeln i ett kolsvart rum. Vi fick stå i rummet i över fem minuter innan ögonen hade fått mörkerseende och där långt bort bakom en glasruta såg vi en skugga. Usch, vad besviken jag blev.

Mer intressant än guldvaskning.

Bushcamping i Henry Creek två dagar med möjlighet att bada i den kalla Lake Te Anau. Här ifrån åkte vi vidare till Milford Sound för en båttur i fjordlandskapet. Solen sken och det var en härlig dag. Det brukar regna här, men inte denna dag. Vädret tycks göra tvärt om mot det normala där vi befinner oss. Efter båtturen åkte vi tillbaka till våran bushcamp.

Ubåten i Milford.

Dagen efter ville några av oss tillbaka för att dyka ner med en ubåt till 100 meters djup. Vi fick ta en taxi till Milford Sound medan de andra packade ihop och drog tillbaka till Queenstown.

För att det skulle vara möjlig att dyka fick vi inte väga för mycket. Maxvikt för fyra personer var 300 kg. När vi vägde in oss visade vågen att jag hade gått upp 10% i vikt. God mat viste jag att vi hade ätit i Australien och på Nya Zeeland, men att det var så god visste jag inte. Innan vi dök ner i djuppet fick vi information om hur vi skulle manövrera ubåten utifall att våran pilot skulle bli dålig. Det var väl tur att han inte blev dålig för då hade det väl blev slagsmål om vem som skulle köra ubåten. Nere i djupet fick vi se fiskar, svart korall och på tjugo meters djup dök två dykare upp och filmade oss. Det skulle väl bli någon reklamfilm. Vi var den sjätte betalande turen, så det var alldeles nytt.

Vi hoppade in i våran taxi och åkte ikapp de andra, som redan hade börjat äta middag när vi kom fram till Queenstown.

Från utsiktspunkten i Queenstown ner mot Lake Wakatipu.

Fox Glacier

Efter Queenstown åkte vi till Haast på Sydöns västkust och blev bitna av sandflugorna.

Dagen efter vandrade vi på Fox Glacier. Vandringen var rätt trevlig bortsett från att jag blev genomblöt. Regnbyxorna låg kvar hemma i Sverige och där gjorde de ingen nytta. Jag hade tyckt att dem tog för mycket plats i packningen och jag skulle ju åka till soliga platser. Med facit i hand kommer jag aldrig mer att glömma regnbyxorna, även om jag åker till en öken nästa gång.

No Camping.

Efter Glaciärturen fortsatte vi till Okarito. De hade spärrat av en stor del av våran campingplats, så vi fick campa lite utanför, på ett flygfält. Som tur var kom det inget flygplan bara sandflugor. Dagen efter fortsatte vi till Punakaiki och till mera sandflugorna. I Punakaiki tittade vi på Pannkaksbergen och åt pannkakor.

I Marahau, Abel Tasman NP stannade vi två dagar. Jag gjorde en vandring själv en dag (bortsett från några sandflugor förståss).

Sedan stannade vi till en natt i Picton, innan vi lämnade Sydön. Därefter en blev det ett stopp i Wellington på Nordön.

Rotorua.

Vi fortsatte norr ut mot Taupo med de heta källorna för en natt. dagen efter körde vi till Rotorua. I Rotorua finns vulkanisk aktivitet med vattensamlingar som kokar och luktar svavel.

Vi gjorde ett kort stopp på Hot Water Beach. Vi gick ner till strandkanten för att känna på det varma vattnet. Jag stod där och kände ingen större skillnad mot andra stränder. Plötsligt var det någon bredvid mig som brände sina fötter. Jag trodde att det var ett skämt, men bara en halvmeter ifrån mig så strömmade det hett vatten genom sanden ut i havet. När jag hade flyttat mig en halvmetern och sjunkit ner några centimeter i sanden så brände det till rejält på fötterna. Världen är bra konstig ibland.

Kiwi.

Så blev det dagen före hemfärd och ytterligare en långsemester var nästan slut. Sista natten stannade vi till på Clark Beach inte långt ifrån Auckland. Dagen efter väntade en 43 timmars lång resväg hem till Sverige.

Om man till slut skall sammanfatta Nya Zeeland så får det bli med dessa ord; Björk, Kiwi, Ubåt, Glaciär, Vandring, Svavel, Guld, Får och Sandflugor.

Ett Tack till alla resekamrater som jag träffade på min resa och som gjorde resan till det den blev.