|
"Teatervandring" är som ett annorlunda studie-
besök. Den är lite läskig för barnen.
Mycket blod.
Mycket mörka rum. Suggestivt.
Väldigt uppskattat. Massor av barn har sett det,
och även stans pampar.
Igår höll jag på att skrämma
ihjäl två små tjejer,
som var framme och pillade på mina pinglor i
mössan. Resten av deras grupp hade redan
gått in i nästa rum, och dessa tjejer var
alltså
framme o pillade på mig (där jag
försöker stå
stilla som en docka.. fast ibland rör jag mig för
att skrämmas lite).
Jag blev irriterad och ville få dem att gå
med i tåget som deras kompisar just
försvunnit
med. Så jag gick emot dem. Med stirrande
ögon. Först fnissade de lite hysteriskt.
Då spände jag blicken i dem och brölade
som
ett spöke. Då gav de upp ett unisont skriiii
utan like. Den ena krampade ihop på golvet,
och drog med sig en klänning ner.
De andra två sprang skrikande ut till sin grupp.
Skådisen Claes, som stod och väntade på
att alla skulle komma ut, sa snusförnuftigt till
flickorna att "så går det när man
pillar".
Frågan är om vår pedagogiska gåva
till denna
stads barn, har den effekt vi velat uppnå.
Anledningen att flickan föll
ihop med en
klänning över sig, beror alltså på att
det är
i kostymförrådet som jag står som
docka.
(Jämte en riktig skyltdocka).
Sedan (när de andra försvunnit ur
förrådet)
traskar jag bort till scenen i väntan på
slutscenen. En blodig grande finale med blod
och musik. Maffigt och inte så slabbigt som
det låter.
Jag har t.o.m några repliker.
Jaja. Nu vet du varför jag har narrkläder
på
bilderna.
Tills nästa omgång
SPÄNNANDE bilder
publiceras på en internetsida nära dig:
HEEEEEEJ HEEEEJ!
|