Det finns lika många sätt att spela på som det finns människor som spelar Capoeira, för varje stil är som en personlighet, det finns ingen som är den andra exakt lik. När man spelar Capoeira så är det mycket som spelar in. Om man inte kan utföra det enkla grundsteget "Ginga" så kan man inte vara med att spela i "Rodan" om man inte kan spela Berimbau, Pandeiro, Atabaque, Ago-go, Reco-reco, så kan man inte vara med alls. Capoeira spelas alltid i en cirkel, av människor eller så kan den vara målad på golvet och den kallas för roda, det är också det generella namnet när man ska spela mot varandra. En del rodas håller på i två till sex timmar men det är inte så ofta det händer här i Sverige men det har hänt. Den kortaste rodan är nästan alltid efter träningen när man övar de sekvenser man lärt sig under träningen, som håller på ca 15-20 minuter. Det viktigaste i Capoeira vad jag tycker är det att man ska vara öppen för all slags information så att men kan skaffa sig en egen uppfattning om allt och all form av kritik ska man ta åt sig som hjälp att få en att växa inom Capoeiran. Det grundläggande steget i capoeira är "ginga", den är fundamental. Det är som att födas sen lära sig att krypa, sen gå, och sist springa. Man måste först lära sig att ginga för att sedan kunna göra alla andra "balla moves". Men det är precis vad det är, fundamental, det är grundläggande kunskap inom allt i Capoeira förutom musiken. När man spelar Capoeira så blir man alltid bedömd av andra, om jag gör bra ifrån mig eller om det var dåligt, och det går inte att undgå för att i Capoeira ska man synas, ibland vill man att en del ska tycka att man är dålig för att det ingår i sin egen lilla plan. Det betyder att man blir iakttagen av både de som är gamla i gemet och åskådare som utvärderar och stöttar. I öppna rodas är det bara de angoleiros som kan spela och sjunga som får komma och ta över instrumenten eller leda en ladahina. Det är deras ansvar att stötta de som spelar inne i ringen. Men det betyder inte att publiken är passiva utan de ska vara minst lika mycket involverade i spelet som spelarna själva, de sjunger med i kören och ibland är det någon som vågar sig in i ringen för en duell. Capoeira spelas alltid i par och det är bara två deltagare som får komma in i rodan åt gången. Man försöker att spela tätt intill varandra för att utöva ett lätt tryck på sin motståndare, just för att tvinga personen att fortsätta, det är som om man talar genom rörelserna. Capoeira kan vara hett och aggresivt precis som i ett gatubråk, eller så kan det spelas med respekt och vänlighet så att man bjuder in till maximalt utbyte, med ett ständigt lätt tryck, så att rörelserna flyter på nästan oansträngt. Varje par måste börja med att sitta vid foten av den ledande berimbauen, Pé Berimbau, och komma tillbaka till samma plats när de slutar. Samtidigt så ställer sig andra att vänta på sin tur att få komma in. På den gamla god tiden så fick man vackert vänta på sin tur, utanför rodan. En viktig del för varje Angoleiro är improvisation. På träning tränar man en följd av namngivna rörelser och lär sig hur man kan försvara sig mot givna attacker, och attackera givna försvar. Men, i en riktig, levande roda så är det upp till spelarna hur de svarar på de olika situationerna, även hitta på en ny rörelse helt impulsivt. Det viktiga i improvisationen är relaterad till den etiska friheten i spelet, för det är, tycker jag, viktigt att kunna urskilja stiltrender i Capoeira. När vi nu är inne på etik så kan vi ta oss en titt på om det finns några regler i Capoeira. Vad går det ut på? Stort sätt handlar det om att utmanövrera sin motståndare till sin egen fördel. Alltså, se till att dominera sin motståndare utan att själv bli dominerad, och man följer alltid seder och ritualer. Det är väl dem som man skulle kunna kalla för regler, men det är, för mig, ett fel ordval. jag skulle nog hällst kalla dem principer, och i stort så handlar det mest om respekt och själva vara vakna i alla situationer. Man måste alltid följa sederna när det gäller att komma in och gå ifrån rodan. Bara fötter, händer och huvud får nudda golvet, det är en förnedring att ramla på rumpan. Du ska försöka fälla din motståndare, på ett snyggt sätt. Försök inte att skada din motståndare med vilja, men om han eller hon sover och du har chans att ta ner dem, gör det. Om man inte är uppmärksam får man skylla sig själv, titta alltid på din motståndare, var bered på det oväntade och skydda dig hela tiden. Du får inte blockera sparkarna, var alltid redo för att fly för att komma tillbaka för att attackera, håll dig hela tiden i rörelse (ginga), stanna aldrig till helt, försök att utöka din rörelsefrihet medan du minskar din motståndares. Försök att lura din motståndare att bli sårbar, lura honom att tro att du följer ett mönster och bryt det när han minst anar det, få honom att tro att du ska göra en sak och sen göra en annan. Och vad du än gör, vänd aldrig, aldrig din rygg mot honom....