Portugal, en av de största kolonialländerna på 1400 och 1500-talen, var ute på nya äventyr. Kapten Pedro Alvares Cabral ledde en flotta på tretton skepp med destination Indien, under resan så hamnade flottan i hemska stormar och alla tretton skepp bytte kurs.
Det spekuleras mycket runt den här punkten och många tror att kapten Cabral hade en annan agenda än att segla till Indien, att det låg hemliga planer bakom kursändringen.

Efter en lång och krävande resa så landsteg de första portugiserna i Brasilien i april år 1500. Kapten Cabral skrev i loggen att de landstigit i en underbart vacker vik med elfenbensvita stränder och stora magnifika palmer och grönskande djungel. Infödingarna som aldrig hade sett något liknande portugisernas enorma skepp tittade nyfiket ut genom skogen, och till slut var det massor av dem på stranden för att se dessa människor. Kapten Cabral skrev: "Vi tittade häpna av beundran på alla infödingar längst den benvita strandremsan." Från den dagen och 322 år framåt var Brasilien en portugisisk koloni. I början av koloniseringen sågs Brasilien i första hand som en strategisk centralposition för portugiserna, vars intresse främst låg i att etablera en handelshamn som var väl befäst för försvar för deras handelsfartyg och konvojer till Indien. Portugiserna var som välkänt riktiga erövrare och när de först kom till Brasilien så tog de ett mycket smart beslut att bara umgås med Tupi-stammens äldre för att lära sig hur man skulle kunna överleva i det nya landet. Stammens äldre var mycket vänliga och lärde dem allt de behövde veta, t ex. hur man kunde få tag i mat, var det fanns färskvatten, vilka växter som gick att äta, de gick till och med så långt att de lärde kolonisatörerna deras naturmedicin. Det var ju helt oifrånkomligt att Portugiserna skulle komma sakna sina fruar, så som en lösning började de att gifta sig med de infödda.

Dels för att få sina behov tillfredsställda, och att de behövde någon att ta hand om hemmet, och som resutat uppstod det två nya raser, mameluco och caboclo. När de hade lärt sig allt som stammen hade att lära ut så tog det inte Portugiserna speciellt lång tid att tvinga infödingarna i slavarbete på deras plantage. I början så köpte man deras arbete med småsaker som tyger, kammar och glas, men det var ett betalningssätt som indianerna inte nöjde sig med i längden. När indianerna inte godtog deras ynkliga "välgörenhet" eller deras sätt att behandla dem så de slutade "hjälpa" till. Portugiserna var ju för få för att driva sina jättelika plantage och som utväg tog de indianerna som slavar. De fick hjälp av de portugisiska kungahuset att organisera dess armada som skulle komma som förstärkning ifall inte kanonerna, musköterna, och pistolerna inte räckte för att tvinga indianerna in i ett liv av slaveri. Den katolska kyrkan sa sig stå på indianernas sida men det var bara yttligare ett sätt att smussla till sig gratis arbetskraft.De indianer som inte ville sluta sig till den katolska kyrkan och bidra med gratis arbetskraft blev villkorslöst kastade i bojor och satta i slaveri på kyrkans egendomar. Till en början så tog portugiserna bara de indianer som kom i deras väg, men senare kom det att bli en handel i sig själv och människor blev som varor i en mataffär. Slavhandlarna kunde få köpa kuststammarnas fångst i sina små krig mellan de olika indianstammarna, för musköter, krut, sprit, tyg och mat. Trotts allt ansågs indianerna i Brasilien var dåliga arbetare som inte kunde klara av stora påfrestningar och att de i största allmänhet var en "svag" ras. Portugiserna hade 60 års erfarenhet av slaveri med afrikaner, så när de i det närmaste sugit all kraft ur urinnevånarna i Brasilien så började de så smått importera slavar från Afrika till Brasilien.